Catarina hade snusat i nästan 25 år och försökt att lägga av med jämna mellanrum, men aldrig lyckats förrän hon provade den nikotinfria prillan Qvitt. Läs hennes historia och låt dig bli inspirerad att sluta snusa du med!


Hej, jag heter Catarina och är 47 år. Jag kommer ursprungligen från Östersund, men är “gotlänning” sedan snart sex år där jag bor med min sambo, hund och två barn. Jag är sjuksköterska och jobbar idag på Visby lasarett. Min första prilla tog jag vid 18 års ålder. Här är min historia.

//Catarina

 

 

Dela gärna med dig av egna tankar längst ner på sidan.

 

 

 

 

 

 


Det första ”ruset”
Mitt liv som nikotinslav började faktiskt så sent som vid 18 års ålder. Vi var ett gäng på fem tjejer som tyckte att livet lekte och att vi var bland det coolaste som gick i ett par högklackade. Jag minns inte riktigt hur och varför vi fick för oss att köpa en dosa snus, men vi köpte en lös och en portions, eller tepåsar som det också kallas. Lössnusen blev ju katastrof då vi fick snus i princip hela munnen och även lite i halsen, så den gick bort. Portionen däremot, var ju betydligt lättare, och tillsammans med “ruset” vi fick så blev den ju en klar vinnare.

 

 

 

 


Fast i ett nikotinberoende
Till en början så festsnusade vi och sen var det bra med det, men ganska snart började en prilla att smyga sig upp under läppen även vid “icke-festliga” tillfällen… och vips var man fast. Fyra av oss anslöt oss till nikotinberoendet och den femte prövade aldrig portionspåsen då hon fick nog efter att ha legat dubbelvikt över toaletten efter lössnusen.

 

 

 

 

 


Snusbränna
Det har flutit mycket vatten under broarna och massor har hänt och förändrats under åren som gått, men prillan under läppen, den har för oss alla fyra, blivit kvar… även om man fått göra sidbyte ibland då man fått “snusbränna”.

 

 

 

 

 


Ingen självdisciplin
Två barn har kommit till världen och jag skäms att erkänna att jag inte ens hade självdisciplin nog att sluta helt då.

 

 

 

 

 

 


Misslyckade försök att sluta
Många år och massor av snusdosor senare flyttade vi från tjejsnusandets mecka Jämtland, till Gotland. Mitt livs bästa beslut och jag kände direkt att jag skulle komma att trivas som fisken i vattnet. Jag hade gjort försök att sluta tidigare med andra nikotinfria snussorter, men ska jag vara helt genomärlig, så satt nog det mesta i viljan. Jag ville inte sluta helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kan jag kan du
Sambon, som är inbiten rökare, stod precis i startgropen för att sluta röka, och undrade om jag inte tyckte det var dags att sluta snusa, och att jag minsann kunde sluta också, om nu han skulle sluta… och det var ju lite svårt att argumentera emot.

 

 

 

 

 


Första nikotinfria prillan
Här på ön, hade jag sett snusdosan, som fått det klockrena namnet Qvitt! Okej, tänkte jag när jag stod i kön inne på affären, jag kan testa en sån där nikotinfri… men tog en dosa vanlig hederlig “ettan” också. Första prillan var över förväntan i smak och känsla!!


Det avgörande beslutet
När det gått ett par dagar upptäckte jag att det var riktigt klurigt att säga vilken av dosorna jag tagit en påse ur… och bestämde mig där och då för att göra ett seriöst försök.


Äntligen fri!
Jag kunde aldrig drömma om hur enkelt det var att bli ”Qvitt” från begäret av tobak och nikotin. Från att ha snusat en dosa per dag i över 25 år, och inte känna behovet av en “riktig” snus en enda gång…det är obeskrivligt!!

 


Aldrig mer vanligt snus
Efter den första inköpta dosan Qvitt har jag inte köpt ett vanligt snus igen. Däremot kan jag erkänna att jag, trots allt, gillar att snusa så jag fortsätter… men med Qvitt. Rätt korkat kanske, men någon last måste man väl få ha, resonerar jag med mig själv 🙂 När och hur jag ska sluta med mina små ginsengpåsar, det har jag inte planerat.

Share this post