Thomas Bark hade snusat i över 30 år när han bestämde sig för att bli nikotinfri med hjälp av nikotinfritt snus. Följ hans pågående kamp för ett nikotinfritt liv här på qvitt.nu. Läs hans dagbok och låt dig inspireras att sluta själv.


thomasThomas Bark är 45 år och bor med sin familj i Visby på Gotland. Han arbetar idag på PayEx IT Test i Visby. På fritiden gillar han träning och att fiska. Thomas tog sin första prilla för 30 år sen och har, tills för 1,5 år sen, varit beroende av snus.

Det var under en fisketur som allt förändrades. Han hade länge gått med tankarna på att sluta snusa men hade svårt att hitta den rätta motivationen eller känslan som han visste skulle få honom att lyckas bryta sitt beroende. Men det var där och då, vid kusten med en klarblå himmel, massor av solsken, en tömd snusdosa och med en superskön känsla av Gotland i kroppen som han bestämde sig. Det var dags för honom att sluta snusa.

Nu vill han inspirera andra med sin historia. Följ hans pågående kamp för ett nikotinfritt liv här på qvitt.nu.

Dela gärna med dig av egna tankar längst ner på sidan.

 

 

 


Dag 18
dag18Med risk för att vara lite kvasiintellektuell dammar jag slutligen av de få minnena jag har av gymnasiets filosofilektioner och tänker på Sartre som i sina ”spaningar” inom existentialismen konstaterade något i stilen med att ”människan definierar sig genom sina handlingar”. Lite så är det med att sluta snusa. Man fattar ett beslut, man agerar och sedan visar man att man kan hålla måttet. MEN: det är aldrig fel att inte klara målet- bara man försökt. Då har man i alla fall gjort något, vilket oftast är mer än vad de flesta andra åstadkommit.

Jag hoppas att jag varit till lite nytta och kanske inspiration för någon att bryta mönstret. Om inte annat har jag återigen lyckats utmana mig själv och har haft ganska roligt när jag skrivit dessa rader. Jag är dessutom fortsatt snusfri.


Dag 17
malmoFalla tillbaka i gamla vanor är enkelt, speciellt om man uppskattar vanorna och själv inte ser dem som ovanor. Inför en planerad fisketur i Stockholms skärgård, där gädda stod på listan, inhandlades det en dosa nikotinfritt. Jag hade då varit helt utan även nikotinfritt i dryga tre månader.

Det gick ju inte så bra att bara avgränsa snusandet till helgen utan på måndagen bar det av till kiosken för att köpa ”låtsassnus” igen. Nu har jag tillfälligt kapitulerat inför mitt behov av vanan och umgås inte med någon direkt plan för att sluta snusa nikotinfritt igen.
Återigen är jag tämligen övertygad om att jag hade fastnat för nikotinet om inte alternativet fanns. Då kan jag ta att det en gång i tiden kändes lite löjligt att snusa nikotinfritt.


Dag 16
dag16Jag har som målsättning att hålla uppe i minst sex månader till- då har jag slagit mitt gamla snusuppehållsrekord med hästlängder.

Under studietiden bodde jag och min hustru i USA och i mitten av 90-talet var det inte helt enkelt att lösa snusfrågan. Lika bra att sluta med andra ord. Det höll ganska länge, första året gick OK, jag gick upp ca 10 kg, men om det berodde på att jag slutade snusa eller att jag flyttade till USA kan vi lämna därhän. På sommaren åkte vi hem till Sverige i ca sex veckor och det var inga problem. Sedan åkte jag tillbaka till Colorado tidigare än min fru av någon orsak och då drabbades staten av strömavbrott i väldigt stora delar. Det pratades om sabotage mot landet då kraftförsörjningskedjor i flera delstater slutade fungera, stora delar av Arizona och Nevada släcktes också ned. Den så kallade DefCon-skalan (DEFense readiness CONdition) hoppade upp flera steg och det verkar som om den på något väldigt konstigt sätt stod i direkt korrelation med mitt snusbehov. För vips var jag nere på macken och köpte trådigt amerikanskt tandkrämssmaksatt snus och ringde hem och bad min fru att ta med x antal kg snus in i landet. Något hon väldigt vänligt gjorde – jag är förvånad än i dag.


Dag 15
dag15Snus ja, hur definierar man det. Ser man på wikipedia blir definitionen: en tobaksprodukt som innehåller tobak. Ändå frågar expediten i kiosken i sydöstra Visby glatt om man ska ha ”låtsassnus” när man kommer in. Det känns lite sådär- att köpa låtsassnus. Men ser man till alternativet är jag glad över det. Inte så mycket över kostnaden, för sett till att göra eget snus är nikotinfritt ändå dyrare. Men det finns faktiskt en rad andra fördelar.

Inget snus under naglarna är en sak. Jag hade tidigare ett jobb där vit skjorta och slips var ett krav. Då fick man ju se till att alltid ha tokrena händer när man skulle klä sig. Ett snusigt fingeravtryck på en vit skjortkrage är sådär lagom halvsnyggt (bara att stryka en ny skjorta och tvätta händerna ordentligare). Resandet i jobbet gjorde det lite klurigt också, skulle man vara borta två dagar eller två veckor när man reste iväg på uppdrag? Hur mycket snus skulle man packa med sig? Om snuset tog slut ute någonstans i Europa var alternativet att köpa cigaretter – vilket inte kändes som ett roligt alternativ alls. Inhemska Ukrainska cigg är inget man hoppar jämfota av glädje för.

Sedan debatteras det friskt om den långvariga hälsoaspekten också. Fram och tillbaka debatteras det. En forskare publicerar en rapport med olika rön för att i nästa publicering göra helt om. Det tyder på att forskningen går framåt i alla fall och att man kan, och får, ändra sin uppfattning, vilket är bra. Nu tvivlar jag personligen inte på att långvarig exponering/konsumtion av nikotin har en skadlig effekt på människan då jag tycker att jag är friskare nu än tidigare. Ett som är säkert är att jag sover bättre och det är värt all möda.


Dag 14
dag14Det här med nikotinfritt då? På riktigt? Om man ska vara ärlig så kan man ju tycka att det är lite på gränsen för vad en vuxen människa ska hålla på med. Helt enkelt av den orsaken att det är lite som att använda napp. En falsk trygghet när man tagit bort det fysiska behovet ur kroppen. Just nu, efter mina över 560 nikotinfria dagar så behöver jag ju inte nikotin längre, men jag har tydligen ett behov av vanan.

Här har jag varit tvungen att omvärdera produkten, just för att jag tidigare tyckt den var riktigt fjantig. Nu ser jag det faktiskt som en orsak till att jag inte längre snusar. Om alternativet nikotinfritt inte hade funnits är jag övertygad om att jag skulle hänfalla tillbaka till nikotinsnuset.

 

 

 


Dag 13
dag13Jag hade en favoritsnus, den på fredag kväll efter maten, innan man röjer i köket och bara sitter kvar och pratar vid matbordet. Eller en riktigt tidig morgon vid havet, när solen kommit tillräckligt högt så att solstrålarna precis börjar skära ner över klintkanten mot havet, om man råkar stå på den västra sidan och fiskar. Jag hade visst två favoritsnusar. De där två – Wow! Med nikotinfritt behöver man inte ge upp tillfället och känslan.

 


Dag 12
dag12Det kanske inte kommer som en direkt överraskning att jag använder Qvitt. Men alla som snusar vet också att det ibland förnöjer med omväxling. Jag kunde till exempel tycka att mitt egna snus var bäst men att en dosa “Ettan” satt som en sportsmäck vid vissa festligare tillfällen. Eller till och med kunde det vara så att när man spelade golf så kunde ett mer grovmalet snus vara bra att ha för det klumpade sig inte när man gick långt. Jag slår rätt snett, så varje runda blir längre än någon tänkt idealdistanslinje. Precis så är det med nikotinfritt också. Jag snusar Qvitt och en ”branschkollega” till dem. Omväxling förnöjer även för den som pysslar med nikotinfritt.

 

 

 


Dag 11
dag11Det här med nikotinfritt är ju en djungel på fler sätt än ett. Snus handlar om smak och till stor del även konsistens när man snusar löst. Grov- eller finmalet bland annat, men att prova sig fram bland nikotinfria produkter är lite som……ja, jag vet inte riktigt vad man ska likna det vid.

En del av joxet man provat har smakat och känts som trolldeg (hur man nu kommer ihåg en sådan sak) alternativt som playdough (fråga inte…). Det finns nikotinfritt lössnus, men jag är inte riktigt säker på varför, för det är något som inte påminner om svenskt snus i alla fall. Det står ganska klart att de flesta produkter erbjuder ett substitut ganska olikt ”the real McCoy” och som inte ger rätt feeling. En del av tillverkarna verkar ju helt ha glömt det här med hållbara påsar också, så efter en inte alltför lång stund så känns det som om man satt med en ordentlig nypa teblad under läppen. Man kan konstatera att det lämnar mer att önska.

 


Dag 10
dag10När jag hade klarat av målet att vara nikotinfri och ”inget-under-läppen-fri” i fyra veckor så hade jag satt upp en belöningsform som gick ut på att tillåta mig att prova ”något” om jag fortsatt hade ett mentalt sug efter snus, vilket jag verkligen hade.

Jag har gått igenom många substitut – där kanske finklippt enris fungerat bäst av det som står att finna i naturen. Kanelstänger var länge en favorit tills jag fick informerat att det kunde vara skadligt för binjurarna, eller om det var levern (det ska jag låta vara osagt) i för stora mängder. Nu tror jag inte att jag befann mig i riskzonen för kanelförgiftning precis, men hade jag slutat med ett sorts gift ville jag inte ersätta det med något annat som skulle kunna vara skadligt.

Det var i det här läget jag tittade på nikotinfria produkter.


Dag 9
dag9Under de första inledande fyra veckorna av mitt snusfria liv konsumerades det väldigt många morötter, det tuggades på väldigt många glasspinnar (av någon märklig orsak funkade det bra – man behövde dessutom köpa en glass för att komma åt pinnen vilket får anses vara en acceptabel uppoffring), det åts också väldigt mycket tuggummi. Det sista ger fina tänder och bra andedräkt – men eftersom man tuggade med en mer vildsint frenesi än vad kroppen hinner hålla reda på så uppstod blodvite fler gånger än en, då man bet sig i insidan av kinden. Det gör väldigt ont. Väldigt.

Jag hade som målsättning att klara av fyra veckor utan att ha något under läppen, för då trodde jag att jag skulle klara mig utan att ”trilla dit” igen. Om det var ett klokt val eller inte är ju svårt att avgöra. Men med facit i hand har jag ju lyckats så här långt, fast om jag ska vara helt ärlig så tror jag nog att det hade varit lite av en hjälp att använda mig av någon nikotinfri produkt i ett tidigare skede. Men det var som sagt ett mål jag hade och en utmaning som jag ville klara av, så det var bara att köra på.


Dag 8
dag8Om den fysiska abstinensen bara varade i ca två veckor, om ens det, så var och är den psykiska delen (vanan) värre att bryta.

Jag läste i någon skrift om rökavvänjning att en rökare som röker ett paket om dagen, för sin hand till munnen ca 140 gånger om dagen, vilket blir 980 gånger i veckan, vilket blir 3920 gånger per månad vilket, blir 47 040 gånger per år. Det är ganska mycket muskelminne man får av den rörelsen. Nu övar snusare inte upp samma motorik som en rökare, men vanans makt är stor och väldigt viktig att ha reda på om man ska lyckas vara fortsatt nikotinfri.

 

 

 

 

 


Dag 7
dag7Den värsta perioden, rent fysiskt, var nog de första två veckorna. Även om det som sagt inte var supersvårt så gick både humör och snussug upp och ner. Inte bara dag för dag utan nästan minut för minut. Här gäller det bara att klamra sig fast vid sitt beslut och visa för sig själv att man är mentalt stark. Finns viljan där är det bara att köra, lite som att hoppa fallskärm. Har man väl påbörjat hoppet finns ingen återvändo. Varför någon nu skulle vilja hoppa fallskärm, men det finns folk som tycker man är felgjord om man tycker det är kul att stå i vadarbyxor och kasta efter fisk dag ut och dag in – så det kanske man inte ska ha så många synpunkter på. Men det var bara ett exempel för att förtydliga att det bara är att köra på.


Dag 6
dag6Jag kan inte säga att det var supersvårt att lägga av med snuset. Jag inte heller säga att det var superlätt. Klart att kroppen ropade att den saknade något och lika självklart var det att man blev sur, tvär och irriterad. Det ligger liksom i sakens natur när man tar bort något som bidrar till en ökning av stimulerande signalsubstanser, som nikotin.

Jag hade mentalt funderat på att sluta snusa och även om jag inte ville sätta ett datum, utan ville att rätt känsla skulle infinna sig, så hade jag ändå börjat laborera med att minska min konsumtion. Det var tester av karaktären ”kolla om jag kunde vänta till efter morgonfikan innan man tog första snusen”. Kanske inte lägga mig med en snus. Se om jag kunde vänta med nästa snus i två timmar. Inte ha med snusdosan till gymmet, löp- eller skidspåret och faktiskt vänta tills man duschat innan man tog en snus efter en träning. Inte snusa på nästa möte. Bara ta två snusar innan lunch, två mellan lunch och middag och två efter middag. Sådana saker. Innan jag slutade var jag nere på lite mindre än en halv dosa lössnus om dagen i intag.


Dag 5
2832_68396092198_2403150_nAtt sluta för mig var alltså inte bara att bryta nikotinets beroende, jag såg framför mig den långa uppförsbacken av att inte få labba vidare med tillverkningsprocessen och den ”goa känslan” av att göra något riktigt bra. Jag skulle alltså inte få pyssla med saker som jag tyckte var kul. Dessutom var det svårt att sluta då jag tyckte att vanan i sig var ganska trevlig.


Dag 4
Jag gillar saker med god kvalitet och processer som skapar bra saker vilket ledde till att jag gick över till att tillverka mitt egna snus som jag experimenterade med till dess att jag fick sältan och konsistensen precis så där bra som jag ville ha det.


Dag 3
Varför jag tog min första snus för cirka 30 år sedan kan man ju fundera på så här i efterhand. Nu tänkte jag inte gå in på det så mycket men konstaterar, utan att vilja försköna det hela, att snuset har varit en god och trogen vän under en lång tid.


Dag 2
bild1Min nuvarande relation till snus, riktigt snus, är över sedan drygt 550 dagar och även om inte varje dag är en kraftmätning med att fortsatt vara nikotinfri så är det en pågående kamp. Länge gick jag med tankarna på att sluta snusa men hade svårt att finna den riktigt rätta motivationen, eller känslan som jag visste skulle få mig att lyckas bryta beroendet.

Jag hade haft en riktigt lyckad sejour kring kusten norr om Visby sysselsatt med min favorithobby, fiske. Havsöringarna var på särdeles bra hugghumör och jag hade en huggbonanza som inte tillhör vanligheterna. När jag återutsatt den femte fisken på ca 20 minuter var det dags för en snabb kopp kaffe och en snus i solskenet innan jag fiskade vidare. Jag behövde dessutom byta fluga då den jag hade på hade fått sig en duvning av den senaste öringen. Sittandes i solskenet skrapade jag botten av snusdosan, det var så där lite kvar så att det blev ett konststycke att få upp allt. Dessutom lossnar alltid en del av något klistrigt fogmaterial från botten när man “karar” så där på det sista.

Det var där och då, vid kusten med en klarblå himmel, massor av solsken, en tömd snusdosa och med en superskön känsla i kroppen som jag bestämde mig för att det var dags att sluta snusa. Jag skulle inte köpa en dosa till.


Dag 1
thomas_facebookJag blev väldigt förvånad när Markus Wahlgren från Gotlandssnus ringde upp och frågade om jag kunde tänka mig att vara en inspiration för andra som går i tankarna på att sluta snusa. Dels blev jag förvånad över att han visste att jag inte längre snusade, fast det kanske ingår i rollen som marknadschef för Gotlandssnus att ha kollen på oss gotlänningar, men lika förvånad blev jag över att han visste att jag använde Qvitt och inte minst förvånad blev jag över att få själva frågan i sig. Jag, som starkt börjar distansera mig från sociala medier, får frågan om jag kan blogga.

Oavsett vilket så funderade jag en hel del på det hela och konstaterade att detta placerar mig väldigt långt utanför min egna bekvämlighetszon, vilket direkt gjorde det till en utmaning som var svår att säga nej till. Uppdraget gick ut på att blogga i 30 dagar om förhoppningsvis något intressant och som skulle kunna vara inspirerande för en god sak. Jag var med andra ord tvungen att svara ja.


Share this post